Publ: 22 apr 2010 10:55 Uppdaterad
RECENSION: RECENSION Årets vårsalong på Galleri Villavägen Sju är en ojämn historia där helheten inte lyckas förmedla de enskilda verken.
KONST
Sju-salongen 2010
Galleri Villavägen Sju
(tom 25/4)
Galleri Villavägen Sju har funnits ett par år och driver en verksamhet som på det stora hela är ett fint tillskott i Uppsalas kulturliv, men som mellan varven spretar ganska ordentligt. Förra årets jurybedömda vårsalong ringade in det skakiga i inriktningen och årets upplaga fortsätter på samma spår.
Fjorton konstnärer har valts ut till utställningen och presenteras i en helhet som svajar ganska betänkligt. Nivån mellan de deltagande verken varierar rätt kraftigt, vilket i och för sig inte behöver vara ett problem, men det går inte att bortse ifrån att en hyfsat jämn kvalitet är hyggligare mot de mindre starka verken. Å andra sidan kan man kanske säga att det finns något sympatiskt i ansatsen att förena glada entusiaster med professionalism, men personligen vill jag gärna se en tydligare inriktning - åtminstone i en och samma utställning.
Textil, grafik, skulptur och ett knippe måleritekniker. Sju-salongen 2010 liknar i hög utsträckning en miniatyrversion av Liljevalchs traditionella vår-sammelsurium, men på den stora konsthallen är kvantiteten alltid så stor att varje betraktare i princip är garanterad åtminstone några favoritverk. Här känns det nästan som om bredden har varit ett självändamål. På en dataskärm visas också ett bildspel där ytterligare fjorton konstnärer presenteras och när jag tittar på skärmen blir jag än mer förvirrad angående vilka kriterier som har lett fram till urvalet av de hängda verken.
Men det ska sägas, precis som på Liljevalchs hittar jag ett par favoriter. Pia Ulfendahls tre keramikreliefer leker intagande med det tredimensionella och klarar sig bra trots att de hänger lite olyckligt och får strida med en dörrkarm Och Elin Forsells naivistiska bilder av demonstranter är också ett glädjande nöje.
Strängt taget kan man påstå att flera individuella insatser fungerar var för sig, men hade krävt en rakare och tydligare helhet.
Av: Sebastian Johans